Jag har dansat med massaier (Kenya dag 4:2)

20120110-223659.jpg

På väg från Tsavo West till Amboseli nationalpark på julafton reser vi genom Massai-land. Utmed vägarna ser vi människor på väg till fots, barn som vaktar kor och getter samt massor av bruna massaibyar.
Massaierna lever nära sina djur och i samklang med naturen.
Vi lämnar huvudvägen och åker en bit in i landskapet för att besöka en massaiby. Det är hövdingen som tar emot, men sedan kommer byns unga krigare och kvinnor ut utanför byn för att ta emot oss med dans. Männen visar upp sin förmåga att hoppa högt, medan kvinnorna drar med oss in i cirkeln. Det sägs att en massaiman kan springa lika fort som ett lejon, 120 km/tim, vilket låter helt troligt.
Efter dansen välkomnas vi in i byn, där de yngsta nyfiket kikat fram i öppningen till byn flera gånger. Själva byn är omgärdad av ris och buskar i en cirkel. Innanför den står husen i cirkel.
Innanför husen är en ny cirkel gjord av ris. I den inre cirkeln samlar man in byns djur varje natt. Dels för att skydda dem och dels för att enkelt kunna samla upp koskit till byggmaterial.
Här visar massaiernas ”eldsman” hur man gör upp eld genom att rotera en pinne mot en trädbit. Det första som ska tändas är torkad elefantskit eftersom den är fylld av stickor och därför lätt kan brinna när den torkat.
Husen i byn är till största delen byggda av koskit eller kogödsel. I takkonstruktionen ingår ris för att få till ett sluttande tak. Inne i själva hyddan är det i stort sett kolsvart. Det är ytterst lite ljus som sipprar in via några små hål i väggarna och via ett av dessa leds röken ut från den ständigt brinnande elden. Större delen av ytan upptas av sängar. Dessa är gjorda av kohudar som spänts upp med hjälp av trävirke.
Mannen som visar oss sin mammas hem är cirka 25 år och en av två massaier i området som fått chans att studera. Han är snart färdig ingenjör men tänker alltid återvända till massaibyn.
– Det här är ett enklare sätt att leva. I stan måste jag hyra min bostad, köpa mitt vatten och min mat. Här i byn äger vi marken och vårt vatten och vi får den mat vi behöver.
Det känns som tiden stått stilla en stund medan vi denna julafton besökt byn och mött ödmjukheten hos den unge mannen som på sätt och vis lever två liv men som på alla sätt vill stötta den gemenskap där han växt upp.

”>20120110-223858.jpg

Annonser

Om acjgbg

Jobbar med information och bor i Göteborg. På fritiden lockar resor, vandringar, konserter, vänner, mat, vin och bra böcker.
Det här inlägget postades i Resor och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s