Konsten att köpa huvudvärkstabletter (#blogg100 dag 62)

Hur doserar man de här tabletterna.

 Jag hade tagit med mig alldeles för lite huvudvärkstabletter när jag reste till Tibet. Även om jag klarade mig undan höjdsjukan på tåget till Lhasa, så drabbades jag som alla andra av symptom och krämper av att vistas på hög höjd. Det tydligaste problemet var en ständigt återkommande huvudvärk. Den behövde hållas i schack med att regelbundet äta huvudvärkstabletter. 

I Shigatse blev det akut för mig att köpa fler huvudvärkstabletter. På huvudgatan fanns det gott om små apotek som var kombinerade med läkarmottagningar. Det var till en sådan butik som jag blivit hänvisad. Fast hur förklarar man att det är huvudvärkstabletter som behövs när expediten talar kinesiska och kunden engelska? Jag försökte med gester och mimik förklara att jag hade ont i huvudet. Men de bara skakade på huvudet och vägrade att sälja något till mig.

Jag beklagade mig för mina medresenärer när vi åt middag. Men då kom lösningen; låna en ask som en person fått hjälp av lokalguiden att handla. Sagt och gjort. Jag tog med asken och en halvtom karta till en apoteksbutik. Expediten förstod direkt vad jag ville, kollade med doktorn att det var ok och kunde sedan sälja en ask med tabletter.

Det är klart att jag funderade vad jag egentligen köpt, men bland alla kinesiska tecken fanns ordet ibuprofen så jag kände mig lugn. Hur skulle de doseras? Det var den återstående frågan. Jag la ut en bild på asken på Instagram och fick snabbt svar.

Doseringsanvisning via Instagram.

Andra symptom som dök upp under resan i Tibet var att aptiten minskade och jag nöjde mig med relativt små portioner mat.

Det tredje symptomen var att sömnen efter några dygn i Lhasa började påverkas. Jag brukar alltid sova hela natten. Men nu vaknade jag flera gånger varje natt med en känsla att inte få luft. Det var bara att sätta sig upp, andas in djupt och andas ut väldigt långsamt. Det är lätt att få panik att börja hyperventilera istället för att andas ut långsamt. Men just detta att andas ut långsamt hade jag läst om innan resan och lyckades tillämpa. Det gick oftast snabbt att somna om efter andningsövningen, men efter någon timma var det dags igen.

 

Detta är ett inlägg dag 62 i utmaningen #blogg100. Det är ett av flera från en resa till Kina, Tibet och Nepal sommaren 2014.

Advertisements

Om acjgbg

Jobbar med information och bor i Göteborg. På fritiden lockar resor, vandringar, konserter, vänner, mat, vin och bra böcker.
Det här inlägget postades i #Blogg100, Resor och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s