Jag har sett en säl (Cornwall 2010 – dag 5:2)

Femte resdagen förflyttade vis oss från Newquay till St Ives. Det var fortfarande Atlanten som syntes utanför klipporna men vi hade kommit betydkigt längre söderut i Cornwall även om det var några mil kvar till Lands End.
Várt hotell låg ett par kilometer från centrum i Carbis Bay och det lutade brant nerför när det var dags att ta en promenad till centrum. Men där fanns fina promenadstigar ner mot sandstränderna och utmed Atlanten och vidare fram till hamnen. På grund av högvattnet gällde det att se upp när vågorna slog upp mot gångvägen nere i hamnen.
På grund av dagens fantastiska lunch hos Jamie Oliver’s adepter så var inte hungern direkt påträngande. Det blev en Cornich pastry på en bänk i hamnen. Nedanför piren badade både barn och hundar. Men helt plötsligt hade de fått sällskap – en säl hade simmat in mellan bátarna och närmade sig stranden. Men barnens glada rop och intresse blev snabbt för mycket så sälen vände till havs igen.
Själv fortsatte jag upp på den gröna ön bortanför centrum. Här finns kustbevakningen med utsikt över fyren som Virgina Wolf skrivit om. Högt upp på ön ligger ett litet kapell där kristenheten i St Ives delar på ansvaret att hålla gudstjänster.
På väg tillbaka mot centrum hamnade jag mitt i kustbevakningens klätterövning. Där klippan var som mest lodrät firade de sig ner, hämtade en säck och klättrade upp igen.
Sedan var det dags att återvända till hotellet för att vila innan onsdagens långa vandring.