Jag har köpt en sagobok (Cornvall dag 4:3)

På väg in till Prideaux Palace i utkanten av PadstowVem vill bo i ett museum? eller Varför visa upp sitt hem för främlingar? Det är två frågor från vandringsveckan i Cornwall.
Det började på måndagen efter cykelturen från Padstow till Wadebridge och åter. Efter den härliga friterade fisken som jag njöt av i solen, i lä av piren, i hamnen i Padstow var det dags att vandra ut från den lilla fiskehamnen och uppför kullarna till Prideaux Palace. Utanför slottsmurarna betade familjen Prideaux’s egna rådjur. Vi hann se både dem och parken runt byggnaden innan porten slogs upp för rundvandringen i huset.
Familjen Prideaux har bott här i över 400 år. Om jag minns rätt var det en brorson till abbotten i St Michaels mount som gifte sig och fick egendomen. Sedan har familjen blivit kvar och med generationernas äktenskap har nya förmögenheter kommit in i släkten och kunnat underhålla huset.
Det ursprunliga huset har byggts om under åren och fått ett mer slottslikt utseende. Men den ursprungliga Trudordörren finns kvar med lås och allt. Det berättas att när Mrs Thatcher besökte huset skulle Mr Prideaux demonstrera att låset fortfarande fungerade i den gamla dörren Det bar sig inte bättre än att han lyckades låsa men inte låsa upp. Innanför ytterdörren stod premiärministern och utanför hennes livvakter.
Mest känt är Prideaux Palace för sina återkommande filmroller, bland annat i filmatiseringen av Rosamund Pilcher’s bok Snäcksamlarna. Vid några tillfällen har filmproducenterna målat och gjort förändringar invändigt. Ibland har husets herre gillat det dom gjort och låtit förändring bestå. Det gäller t.ex. målningen av golvet i hallen medan vardagsrummet fick rejäl renovering när filmteamet lämnat byggnaden.
För oss turister blir det tillfälle att se både matsalen med dess gamla inredning som ser ut att komma från ett museum och det mer avspända vardagsrummet med en hel personliga ägodelar på plats. Här kan man se Mr Prideaux’s teddybears och hustruns alla grodor lite varstanns i rummet.
När vi kommer in i det gamla biblioteket kommer förklaringen till varför huset visas upp för allmänheten. Här var förfallet stort när den nuvarande familjen flyttade in. Taket hade läckt en längre tid och de gamla böckerna riskerade att förstöras av mögel. Med hjälp av statliga medel har taket reparerats och det gamla rummet har räddats. Men för att få bidrag från National trust fund krävs att allmänheter får tillträde till huset.
Tornet till vänster rymmer biblioteket och den runda utbyggnaden rymmer ett vardagsrum som synts i SnäcksamlarnaI biblioteket sitter Me Too, Mr Prideaux’s speciella nalle på spiselkransen. Det sägs att han kommer till liv på nätterna och rör sig på egen hand. Därför har han fått en egen stege för att kunna ta sig ner oskadd när nattens äventyr börjar. Mer om Me Too’s äventyr kan man läsa i hans egen sagobok med illustrationer från Prideaux Palace. Den ska jag läsa när jag kommer hem.

Advertisements

Om acjgbg

Jobbar med information och bor i Göteborg. På fritiden lockar resor, vandringar, konserter, vänner, mat, vin och bra böcker.
Det här inlägget postades i Vandring och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s