När min mormor var närmare 80 år (78) så följde hon med min morbror och mina kusiner till Italien och Toscana. På somrarna efteråt pratade vi ofta om resan och hon återkom alltid till minnena av besöket i Lucca.
Det var just Lucca som stod på programmet efter vandringen utanför Pisa. Vi stannade till i Lunata och checkade in på vårt hotell innan vi åkte in till staden med de fantastiska murarna. Mormor brukade minnas hur hon satt i parken innanför muren medan mina kusiner cyklade eller sprang uppe på muren. Varje varv vinkade de glatt till henne där hon satt nedanför muren. Lucca var den plats i Toscana som hon blev mest förtjust i och gärna hade återvänt till.
Själv gick jag på murarna den där midsommaraftonen och funderade över var det var som min mormor hade suttit. Kunde det vara i den trädgården eller på den gräsmattan?
Före kvällens middag hann vi också promenera bland gatorna i Lucca och besöka katedralen.
Detta är ett inlägg dag 83 i utmaningen #blogg100. Det handlar om strövtåg i Rom och vandringar i Toscana 2009.
En vandrares tankar 