Tanggula i Tibet är världens högst belägna järnvägsstation.
Det var en vackert landskap som vi färdades igenom på tåget från Xining till Lhasa. För en del blev det strapatsrikt när höjdsjukan slog till, men vi andra kunde koppla av, läsa och prata för att fördriva tiden. Men frampå eftermiddagen började vi lite otåligt undra när vi skulle komma till den högsta punkten på järnvägen, Tanggula på 5068 meter över havet. Skulle vi passera innan det började skymma?
Stationshuset i Tanggula känns igen på sin speciella fasad.
När jag nu efteråt tittar på mina bilder så blir jag osäker på om där är några från Tanggula, för just när vi långsamt passerar stationen så regnar det och det är därför svårt att efteråt tolka skyltarna på perrongen. Men när jag jämför den byggnad jag fått med på en bild med de foton av stationshuset som finns på den officiella webbplatsen så inser jag att de regnigaste bilderna är just från Tanggula.
Men det var egentligen den enda delen av resan som regnet skymde utsikten. När vi sedan passerade stora hjordar med jakar så hade regnet lättat och sikten förbättrats igen.
Jakar på den tibetanska högplatån.
Detta är ett inlägg dag 25 i utmaningen #blogg100. Det är ett av flera från en resa till Kina, Tibet och Nepal sommaren 2014.
En vandrares tankar 