Jag var tvungen att fixa ett foto på mig själv idag. Då står bara fotoautomaterna på centralen till buds när det är helgdag och lite bråttom. Ni vet man går in i en liten kiosk, drar för en svart gardin och försöker snurra stolen till rätt höjd. Allt för att ögonen ska hamna i rätt höjd på spegelbilden.
Efter att ha ställt in allt, mätt vilken storlek på bild jag behöver och betalat kommer det kritiska momentet; själva fotograferingen. På skärmen räknar det ner, men givetvis lyckas jag blunda när blixten går av. Men tre av de fyra exponeringarna är användbara. Ja, för numera får man se bilderna innan de skrivs ut och avgöra om de kan användas eller om det behövs fler exponeringar. En nyhet till är att automaterna kan också skicka en kopia via epost. Tekniken går framåt och fotoautomaterna har blivit moderna. De tar till och med betalt via kontokort.
Nu är i alla fall en av bilderna monterad på min visumansökan och jag har sedan varit och skickat den och mitt pass i ett rekommenderat brev till handläggaren av visumansökningar. Det behöver nämligen vara i Stockholm den kommande veckan om jag ska hinna få tillbaka passet i slutet av juni. Då ska jag nämligen skicka in en kopia av pass och Kina-visum för att resebyrån ska kunna ordna visum till Tibet.
Detta är ett inlägg dag 98 i utmaningen #blogg100.
En vandrares tankar 