Utanför Azzano låg en lite grå landsorts kyrka, San Martino eller La Capella som den kallas för på vägskylten. På avstånd såg den inte speciellt märkvärdig ut, men hit kommer många bara för att beundra det vackra rosenfönstret ovanför entrén. Det är Michelangelo som gjort fönstret som ibland kallas för Michelangelos öga.
I skuggan av träden utanför kyrkan dukade vi upp dagens picnic på vad som måste ha varit vandringens högsta punkt, ja rent av högsta punkten för hela veckan.
Resten av dagens tur gick nerför berget via Fabiano och på sina ställen kunde vi se hela vägen ut till medelhavskusten. Den sista biten ner till Riomango passerade vi fina trädgårdar på sluttningen och på en tomt hade de en egen hiss/spårvagn för att få upp sina varor till huset på den sluttande tomt.
Detta är ett inlägg dag 86 i utmaningen #blogg100. Det handlar om strövtåg i Rom och vandringar i Toscana 2009.
En vandrares tankar 