Det känns vemodigt när vi inleder veckans femte och sista vandring en bit utanför Gairloch. Det är fortfarande disigt i luften när vi börjar gå runt Loch Kernesary, men det ska klarna upp innan vi hunnit fullfölja de åtta kilometer som vandringen är.
Men hela vägen runt sjön hänger diset med och det är först när vi kommer fram till en bondgård som solen bryter igenom över ängarna.
När vi sedan följer en liten skogsväg på väg tillbaka till nästa samhälle får vi en stund med det speciella ljuset som en solig dag ger.
Jag konstaterar också att vi sett förvånansvärt få får under våra vandringar. Jag hade trott att det skulle finnas massor betande i markerna. Men den här dagen kan vi skymta dem på håll, men vi hittar också ett nyklippt på vägen utanför ett hus som vi passerar.
Detta är ett inlägg dag 37 i utmaningen #blogg100. Det handlar om en vandring i Skottland sommaren 2013.
En vandrares tankar 