Bland de röda och svarta bergen – Skottland dag 4:2 (#blogg100)

20140331-232058.jpg
The Cullins är bergskedjan som dominerar på Skye. Den består av Black Cullins och Red Cullins. En del menar att Black Cullins är det riktiga berget och Red Cullins bara är några kullar.
Topparna i Black Cullins har utmanat många klättrare som gärna vill avverka alla topparna i bergskedjan. Många av dem har haft Sligachan som utgångspunkt, precis som vi hade denna soliga julidag. Men vi ska hålla oss på mer bekväma höjder än de toppar på över 900 meter som lockar klättrarna. Framför oss ligger veckans längsta vandring, 18 km på pappret och 19 km enligt någon deltagares GPS.

20140331-232240.jpg
Vår startpunkt var hotell Sligachan och via den gamla stenbron bredvid hotellet tar vi oss över vattendraget och in mot Glen Sligachan, dalgången som sträcker sig tvärs över Skye. Det är en fin led som går genom dalgången, kantad av sjöar och genomkorsad av åtskilliga bäckar som förser oss med dricksvatten under den soliga dagen. Tack och lov blåser det svagt från Atlanten, så vi märker inte värmerekordet den här sommardagen. Det är först när vi sitter ner och rastar som solen värmer.

20140331-232355.jpg
Det är bedårande vackert med Black Cullins toppar som speglar sig i de små sjöarna. Efter 16 km når vi fram till Atlanten, där några tar chansen att bada. Det visar sig att den västliga vind som svalkat oss under vandring hjälpt till att blåsa in uppvärmt ytvattnet i viken, så det svala badet blir ett relativt varmt dopp.
Efter uppehållet i den vackra viken väntar dagens tuffast två kilometer. Vi följer en jeepled, en farbar väg för jeepar men ganska stenig och gropig för oss vandrare. Även om vägen slingrar så att lutningen blir ganska hanterlig så är det 400 eller 500 meters höjdskillnad som ska avverkas under den kilometerlånga vägen uppför och sedan nästan lika långt ner på andra sidan.

20140331-232555.jpg
Efter att ha hållit ihop gruppen hela dagen, så får vi avverka berget var och en i sin takt. Själv tillhör jag dem som alltid går min egen lunk och det dåliga underlaget gör mig också extra försiktig. Så när jag når toppen av berget har de första redan nått fram till bussen på andra sidan.

20140331-232700.jpg
”Om det här går bra, ska du få en vilodag i morgon” övertalar jag mig själv medan jag går den här dagen. Jag undrar vad som hade hänt om det inte hade gått bra?

Detta är ett inlägg dag 31 i utmaningen #blogg100. Det handlar om en vandring i Skottland sommaren 2013.

Advertisements

Om acjgbg

Jobbar med information och bor i Göteborg. På fritiden lockar resor, vandringar, konserter, vänner, mat, vin och bra böcker.
Det här inlägget postades i #Blogg100, Resor, Vandring och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s