Tips nr 1 för att orka (#blogg100)

De första åren som jag gjorde vandringsresor så tvivlade jag flera gånger på min förmåga att genomföra vandringarna. Det var tungt när vi gick upp för sluttningarna till bergen i Provence 2000 och inte var det lättare att gå ner på andra sidan av berget. Då ska vi inte tala om de gånger man försökt hinna i kapp gruppen efter ett besök i buskarna. Det kändes som tungan hängde utanför och jag hela tiden flämtade efter luft.
Det var först när jag valde att följa med på en bussresa till Dolmiterna 2005 som jag fick tips och råd som gjorde att numera räcker orken längre. Med tiden har jag nu utformat ett antal tips som jag brukar dela med mig av. Det första och viktigaste är:
     1. Prata inte i uppförsbackarna. (Lyssna gärna på andra.)
Den punkten tillämpar jag ofta, även i trapporna på jobbet. Råkar jag gå tillsammans med någon som gärna pratar så ställer jag en öppen fråga när backen eller trappan börjar. Det vill säga en fråga som kräver mycket mer svar än ja och nej. På vägen upp är jag tyst, men jag stöttar samtalet med ett ”hmm” ibland. När vi väl når krönet så kan jag återkomma med en längre replik.
Tack vare detta så blir jag inte hälften så andfådd i en uppförsbacke och orkar mycket längre.

Detta är ett inlägg dag 3 i utmaningen #blogg100.

Advertisements

Om acjgbg

Jobbar med information och bor i Göteborg. På fritiden lockar resor, vandringar, konserter, vänner, mat, vin och bra böcker.
Det här inlägget postades i #Blogg100, Resor, Vandring och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s