Från bergstoppen till havet stående på bromsen

Jag kommer aldrig att vänja mig vid cyklar utan fotbroms. Jag har redan tidigare berättat om hur det var när jag cyklade i Cornwall under rubriken ”kan man lära gamla tanter cykla” Men på Gran Canaria var det dags igen. Den sjätte dagen skulle vi ta oss från bergsområdena ner till kusten, en cykeltur på cirka fyra mil.

20130429-222126.jpg
Innan det var dags att starta cykelturen körde vi ännu högre upp i bergen till Gran Canarias högsta topp, Pico de las Nieves – ”snötoppen” – på 1950 meters höjd. Där var en fantastisk utsikt över bergslandskapet. Efter det här stoppet fortsatte bussen ned till den lilla byn Ayacata på dryga 1300 meters höjd. Där provade vi ut våra cyklar och ställde in dem. Själv valde jag en gråblå stadig cykel med extra lågt insteg.

20130429-222613.jpg
De flesta kastade sig snabbt utför de väntande backarna, men för min del väntade några timmar med ett stadigt tag om bromsarna. Det var vackra vägar och fin utsikt uppe i bergen. Men det var inte världens bästa underlag, utan det gällde att se upp eller snarare ner hela tiden.
Vårt första lite längre stopp gjorde vi vid sjön Presa de las Niñas, en av Gran Canarias vattenreservoarer. Det gick att bada i sjön, men vinden under cykelturen gjorde att alla kände sig svala.

20130429-223232.jpg
Det var inte bara nedförsbackar, utan också en hel del uppförsbackar att kämpa i. Men till slut nådde vi toppen av den sista backen och stannade för resans sista gemensamma picnic. Vi kunde njuta av utsikt över två sjöar Presa del Mulato och Presa de las Niñas, som vi tidigare rastat vid.

20130429-223813.jpg
Efter lunchrasten väntade en lång sträcka av utförsbackar. Nästa längre rast väntade först när vi kom ner för alla backarna och hade en dryg mil kvar till kusten. Den här gången stannade vi vid en bar för kaffe, juice eller något kallt att dricka. Den sista milens cykling gick på en relativt stor väg med mycket trafik och motvind, men det var plant och sträckan flöt på ganska snabbt. Det var en nöjd grupp som till slut kunde bromsa in cyklarna och blicka ut över Atlanten vid El Pajar. Där fanns några enkla serveringar, men de sålde inte något att dricka om vi inte också köpte mat, så den kalla ölen fick vänta till vi kom in till hotellet i San Augustin.

20130429-225846.jpg

Detta är ett inlägg dag 98 i utmaningen #blogg100. Jag har antagit utmaningen för skriva klart inlägg från ett antal olika resor de senaste åren. Just nu handlar det om en vandringsresa på Gran Canaria i februari 2011.

Advertisements

Om acjgbg

Jobbar med information och bor i Göteborg. På fritiden lockar resor, vandringar, konserter, vänner, mat, vin och bra böcker.
Det här inlägget postades i #Blogg100, Resor, Vandring och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s