Jag brukar tycka att nya vandringar lockar mest. Det är då jag får nya vyer och nya erfarenheter. Jag vet inte vad som väntar bakom nästa krök men det brukar vara mödan värt.
Trots det finns det platser jag gärna återvänder till. En av dem är Korsika, en underbar ö där en stor del av kusten är oexploaterad och inlandet rymmer skogar, berg och vandringsleder.
Jag var med på den första svenska charterresan till Korsika i juni 1996. Vi flög från Stockholm till Bastia och bodde sedan i Calvi. På planet ner bjöds på mousserande vin och när vi landat i Bastia så stod ett franskt TV-team på plattan och filmade. Varje kväll samlades vi tillsammans med reseledarna från Langley i hamnen i Calvi och utvärderade dagen. Skulle dagens utflykt intressera kommande gäster, vad kunde göras bättre o.s.v. Det var en annorlunda och rolig upplevelse att ingå i den första resegruppen.
Året därpå gick det att flyga från Göteborg och då fick båda mina barn följa med och uppleva Korsika. Vi bodde en vecka i Calvi och sedan bilade vi runt hela ön under ytterligare vecka. Vi upplevde bland annat det fantastiska röda landskapet i Les Calanches, Napoleons Ajaccio, utgrävningarna vid Filitosa, klipporna vid Bonifacio och den historiska huvudstaden Corte. Vi gjorde också flera stopp vid underbara stränder. Den gången blev det inga långa vandringar, men det skapade en längtan att återvända till öns vandringsleder. Vi har ofta pratat om Korsikas stora vandringsutmaning Gr 20 som går tvärs över ön, men också enklare dagsturer.
2003 var det dags för den första vandringsresan med Calvi som utgångspunkt. Några turer runt Calvi var kända, men med Sunflowers vandringsguide för Korsika hittade vi andra leder och tips om transporter. Bland annat tog vi taxi till en lilla byn St Antonino och vandrade därifrån via Occiglioni till Ile Rose. Återfärden gjordes med det lilla tåget.
I höstas, 2010, var det dags igen för en ny vecka med vandringar på Korsika.
Trots tre tidigare resor så finns det alltid nya leder och nya vägval att göra. Gamla turer kan dessutom genomföras på nya sätt. Så 2010 var inte sista gången jag besöker Korsika, men GR 20 lär jag nog aldrig ge mig ut på. Däremot blev det en del andra mer eller mindre strapatsrika turer. Turerna från 2010 kommer i separata inlägg.
För mig har Korsika blivit platsen som bjuder på nya äventyr varje gång.
En vandrares tankar 