En riktig vandring (Cornwall 2010 dag 6:1)

På sjätte dagen var det dags för veckans längsta vandring – 18 km. Vi följde den vackra South West Coast Path Walk från St Ives i riktning mot Zennor (och ännu längre bort Lands End).
Leden går precis i kustlinjen och följer de branta klipporna upp och ner. Det blev att ta fram vandringsstaven om inte knäna skulle ge sig helt. Jag var dessutom glad att jag snörat på mig mina riktiga vandrarkängor med bra stöd för fotlederna.
Utsikten över havet var betagande och det var lätt att snubbla till om intresset för utsikten tog överhanden. Det hände en medresenär som snubblade och sträckte lårmuskeln. Men han fick låna min andra stav och lyckades följa med hela vandringen.
Titt som tätt mötte vi engelsmän på vandring och nästan alla i sällskap med en eller flera hundar. Glada och lyckliga hundar som njöt av naturen.
En mil söderut hittade vi en gräsplätt på klippan som gjord för picnic. I vattnet utanför flockades sälarna vid en klippö. Vi kunde räkna till upp mot 15 sälar på de klipporna vi såg. Men när utflyktsbåtarna från St Ives närmade sig klipporna försvann de flesta ner i vattnet.
Räkna om maten på picnic-duken smakade bra. Efter den natursköna matrasten vände vi uppåt och lämnade kustlinjen bakom oss. Istället tog vi vägen över hedar och åkermark till St Ives.
Det kändes i bena efter den 18 km långa vandringen, men trots det blev det också en tur in på Tates för att titta på konst njuta av en cappocino.