Kan man lära gamla tanter cykla? (Cornwall 2010 dag 3:1 och 4:1)

Efterlängtad paus under cykelturenNu har jag funderat i två dagar om man kan lära tanter cykla. Inte för att jag känner mig som en gammal tant, men tanken far genom huvudet när man ställer mig framför en cykel med 21 växlar och bara handbromsar.
Jag lärde mig att cykla på en riktig cykel när jag var sex år. Pappa sprang bredvid och höll pakethållaren medan han lärde mig att hålla balansen och att bromsa. Sedan den dagen har min hjärna lärt sig att bromsen sitter i fötterna. Cirka 30 år senare lånade en arbetskamrat ut sin cykel till mig och instruerade snabbt hur handbromsarna fungerade. I första korsningen höll jag på att köra rätt ut i gatan och i nästa bromsa jag så jag höll på att kastas över styret.
2001 gjorde jag ett nytt försök och åkte på cykelresa i Loiredalen. Jag bromsa så jag tappa känslen i händerna och bestämde mig för att bara cykla enstaka dagar i fortsättningen.
Den här veckan var det dags igen. Min tur till Cornwall innehåller både vandringar och cykelturer. Så söndag morgon gick vi in till stationen i Newquay och tog tåget till Luxulyan. Där på stationsområdet väntade vidundren; cyklar med 21 växlar, högt insteg (nästan som om det varit en herrcykel) och handbromsar.
Nu var det inte bara jag som var van vid riktiga cyklar med fotbroms. Så vi var flera som kände oss som nybörjare och ibland dessutom berättade det för ortsbor som vi passera.
Så länge som vägen var plan så gick det hyfsat men det visat sig snart att den vackra vägen gick både brant upp och brant ner. Den första lutningen innebar att vi gick och den andra att vi bromsade. Men det blev en hel del trampande också.
Trots vår ovana vid cyklarna tog vi oss först till Eden project (se särskild text) och sedan till den lilla fiskehamnen Charlestown utanför St Austell.
Nästa dag fortsatte cykeläventyret. Men den här gången följde vi Camel way från Padstow till Wadebridge och det visade sig vara en nedlagd järnväg så det var plant och bilfritt. Det gick som en dans att cykla utmed Camel river trots att cykeln saknade fotbroms. Men framme i Wadebridge föredrog jag att stanna och dricka kaffe hos en prisbelönad barista medan de vana cyklisterna fortsatte en bit mot Bodmin. På så sätt fick jag nya krafter för att cykla tillbaka till Padstow där det blev fish and chips i solen i hamnen.
Så det kanske går att lära sig att bromsen har flyttat från fötterna till händerna.

Annonser

Om acjgbg

Jobbar med information och bor i Göteborg. På fritiden lockar resor, vandringar, konserter, vänner, mat, vin och bra böcker.
Det här inlägget postades i Vandring och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s